Nu lämnar jag denna plats som givit mig så mycket. Kan inte beskriva med ord hur mycket jag kommer sakna. Hur många jag kommer sakna. Jag har lärt mig så mycket av alla här och jag hoppas att jag även bidragit med någon sorts lärdom till någon människa här.

Under mina första dagar i Ghana minns jag att jag frågade mig själv;
Hur räddar man ett land som behöver så otroligt mycket för att komma på fötter? Kanske startar man ett barnhem. Det är i alla fall en början, ett steg 1. Här sprids glädje, medmänsklighet och kunskap. En glädje, medmänsklighet och kunskap som fungerar som näring för att människohjärtan ska orka fortsätta kämpa, ta steg 2. En glädje, medmänsklighet och kunskap som är alldeles livsviktig för att kunna ”rädda” ett land, många länder. Tror jag. Om de vill bli ”räddade” vill säga. Om bara fler orkade driva igenom något sorts steg 1..

Men nu ska det bli så skönt att komma hem!! Herre min gud vad jag ska frossa i mat som jag saknat! Jag ska andas in den rena, friska, svenska luften och ligga på en gräsmatta där ödlor, kackerlackor och spindlar inte kryper på en. Jag ska röra mig i en takt som är högre en 1km/h och återfå nån sorts kondition innan tjejmilen och dansterminen. Och jag ska, förhoppningsvis, behålla en del av det Ghanska lugnet i min vardag.
Ååh, vad jag längtar!

Tack till alla som läst och kommenterat den här bloggen! Kram på er och vi seees snart