Jag trodde aldrig att jag skulle vilja lämna detta land en sekund tidigare än kl. 12.10 på lördagen den 16de augusti men man ska aldrig säga aldrig tydligen..
Jag har självmant valt att tidigarelägga min hemfärd till nu på torsdag av den enkla anledningen att jag är orolig över spridningen av Ebola. Kalla mig fånig som åker trots att det ännu inte uppkommit något positivt fall av Ebola i Ghana men dess spridning till Nigeria och de eventuella fallen i Ghana räcker för att jag ska tycka att det vore dumt att chansa. Dumt att vänta på att sjukdomen faktist når Ghana innan jag börjar bege mig. Då kommer förmodligen alla vilja åka härifrån och det kaoset vill jag inte befinna mig i.
Eventuellt kommer Ghana aldrig nås av Ebolaspridningen alls och i sådana fall kanske det här beslutet kommer kännas tråkigt i efterhand. Dock så har jag en känsla nu av att jag ändå inte kommer kunna njuta av min resterande vistelse här på grund av rädslan vilket gör att jag hellre åker hem. Även Paulina, som var i Accra igår, uttryckte sin orolighet över läget, vilket bekräftade mitt beslut. Fler volontärer funderar på att ta samma beslut.
Som tur är går jag bara miste om en vecka här, stordelen av resan är trots allt redan genomförd.

Jag känner mig 100% säker på att jag kommer åka tillbaka hit någon gång i framtiden, framförallt när jag faktiskt har ett fadderbarn här att hälsa på, så därför känns den tidigarelagda hemfärden lättare att genomföra.
Men jag är samtidigt väldigt ledsen. Jag VILL inte lämna det här stället. Jag såg så mycket fram emot att åka på safari till veckan, höjdpunkten av alla äventyr, och jag vill verkligen inte lämna alla barn. Jag känner mig så otroligt självisk och dum som KAN lämna det här landet. Om Ebola slår till här på riktigt så kommer inte de här människorna, som jag fattat så stort tycke för, kunna bestämma sig för att åka härifrån. Den tanken är så obehaglig att jag får gåshud när jag skriver.
Jag håller alla tummar och tår för att den där vidriga sjukdomen får ett stopp snarast!!

”Livet är en sak som man måste vara rädd om, förstår du inte det?” – Ronja Rövardotter

Så på fredag kl. 7.20 är jag tillbaka på svensk mark igen, mina vänner!