Man stöter på en del sjuka fenomen här alltså. En rad märkliga företeelser. Saker man inte förstår sig på för att det är så väldigt olikt hur samma saker bedrivs på hemmaplan. Så egentligen handlar det bara om olikheter, helt normala företeelser för människor här. Kanske är det egentligen i sverige fenomenen bedrivs sjukt, märkligt. En tolkningsfråga helt enkelt. Jag ska alltså bara konstatera ett gäng upptäckter, saker som inte tillhör min vanliga verklighet.

Först och främst så är trafiken en livsfara att befinna sig i och vid. DET är i och för sig inte en olikhet från sverige. Däremot så är anledningen till varför trafiken är en livshotande plats inte riktigt densamma här som hemma.
Här, mina vänner, kan man nämligen vid dåliga körkunskaper och nekat körkort i stället KÖPA sig ett körkort för pengar. Köpa sig rättigheten till att bedriva eventuellt dödande av sig själv och andra på väg. Man brukar skratta åt att vissa kanske fått sitt körkort ur ett flingpaket. Att i stället få det ur handen av en polis vid utbyte av personliga besparingar är så skrattretande att man inte ens förmår sig skratta. Man kanske snarare bör gråta liksom.
Den trafiken befinner jag mig i alla fall i. Mot min vilja men likväl medvetet och självvalt. Förlåt. Till mig själv och alla andra, in case of emergency.
Dock så kontrolleras trotros (och förhoppningsvis även andra fordon) ofta och många gånger längst vägarna för innehav av körkort. Ett körkort som inte visar på mycket mer än ekonomisk välgång i och för sig.
Nästa intressanta, men ack så skrämmande fenomen, är att förutom körkort så måste även giltig brandsläckare visas upp vid poliskontrollerna. Risken att det fordon jag ofta sitter i ska börja brinna är alltså tillräckligt stor för att en giltig brandsläckare måste finnas. Den kontrollen skänker inget större lugn, minsann.

Varför äter man nästan uteslutande med händerna (läs; handen) här när man är medveten om att man lever i ett land där sjukdomar härjar och dödar? Är man ens medveten? Och om man är det, är inte vanan då lätt att vilja bryta till förmån för minskad risk till sjukdomar och eventuell död? Handtvätt i all ära men gaffel känns ju som ett enklare alternativ, framförallt där kranvattnets renlighet är ifrågasatt. Enligt mig i alla fall.

”Byråkrati” och ”organisering” är lika främmande fenomen som jag tidigare beskrev att ordet ”miljömål” var. Inget finns på papper. Om jag vill bli fadder till en unge är det bara att säga det. Ingen vill ändå ha att göra med massa påskrivna papper, vem ska behöva förvara och ansvara för dem? Bäst att inte använda papper alls helt enkelt. På den aspekten nosar de i och för sig på ordet ”miljömål”, omedvetet.
Vill jag hitta en busstabell får jag leta tills bussarna slutat gå. Ännu längre förmodligen. Hur tar sig folk egentligen till jobbet på morgnarna när man aldrig vet när eller om bussen kommer? Har de ens arbetstider? Börjar tvivla på att ett sådant system skulle fungera med tanke på hur duktiga de är på att komma sent.

Grannen här har ingen adress. ”Jag bor på efter-barnhemmet-majsfält-2, brevdike 3, Anwiankwanta”.
Ni vet att man ibland skriver ”ingen reklam tack” på sin dörr? Här har ja upptäckt en ny motsvarighet som säger ”post, no bill”. Stora bokstäver på en hel husvägg. Skönt om man kunde få sådana önskningar beviljade hemma. Eller det kanske bara går om man bor på efter-barnhemmet-majsfält-2. Ska testa hemma i alla fall!
Från att vi var 3 volontärer här första veckan så hände något och nu är vi 13. Trevligt, men väldigt trångt. Inte så välplanerat av ledningen som inte ens visste att alla dessa människor skulle dyka upp så nu börjar vattentanken sina. Tur att jag inte stannar så länge till, haha.